Här är vad jag tycker

Senaste veckan har jag
*blivit frisk från skräckinfluensan
*blivit totalt golvad
*rest mig upp igen
*organiserat Plan B

(sen har jag också shoppat till hästen, smort allt småläder och börjat plugga till teoritentan)

I början av veckan fick jag reda på att min handledare på KI inte längre vill vara min handledare. Det = vårens forskningsprojekt inställt, plötsligt ingen heltidssysselsättning. (golvad)
Sen, efter att ha ansträngt mig att använda mig av det jag lärt mig under årens terapi, lyckades jag kämpa mig upp igen från avgrunden (jag hade väldigt destruktiva tankar ett tag) och fixade med Plan B. (rest mig upp) Nu ska jag läsa tyska på heltid en termin och det ska bli kul. (organiserat) Sen ska jag försöka skaffa ett jävla projekt i Tyskland som jag ville. Eller hoppas på att neurovetenskapen behöver en statistiker till hösten.
Veckan innan fick jag reda på att jag blir mer eller mindre utkastad från psykterapin eftersom vi inte kan arbeta enligt den fastställda modellen med min problem. Privatvård nu eller?

På måndag börjar tyska.
Måndagen efter börjar "Programming for scientists", forskarnivåkurs på KI. Vi ska göra ashäftiga grejer, bl.a. skriva nånting som ska klartlägga musens genom :D Jag kan inte programmera alls. Det är därför jag går kursen...3 veckor är den.

30 mars börjar "Psychopharmacology for affective diseases", också på KI men på fysiologi-&farmakologiavdelningen. En vecka.

Kom också in på "Psychobiology of emotions" men hinner inte med den, krockar med allt annat typ.

Tenta på teorin till stokastiska 2, 18 feb
Tenta linjära modeller, 11 mars

Ensam hemma hela helgen, sjukt skönt. C säger att Whisky förstör vårt förhållande. Jag säger att C förstör både vårt förhållande och mitt förhållande med Whiskymannen. Oj oj oj vad jag INTE ska gifta mig i sommar. Eller inom den allmänt närmare tiden.

Kryss, kryss.
När jag tänker på resan/24 tim-festen blir det mest grejer jag inte gjort. Vet dock inte riktigt om jag känner mig stolt eller som den tråkigaste av mina vänner...

Jag har inte...
...däckat på dansgolvet (det var någon annan som fick ta hand om det)
...exponerat könsdelar i icke-intima situationer (det var två andra)
...hånglat med sångerskan i Blutengel (yepps, det var nån annan det)
...hånglat hytten runt (som typ 7 andra)
...varit dräggfull
...

Däremot har jag bekantat mig med nya människor, sett en halv Blutengelkonsert, lyssnat på VNV och somnat under Infected Mushroom. Ja justdet, borstat tänderna med Famous Grouse vi hittade på klubben.

Så kul är jag.

Bara ett år kvar till nästa!
7 månader till Arvika!

I ett antal veckor nu har jag sagt att jag inte får bli sjuk den här veckan. Vad händer? Jag blir sjuk såklart. Men annars är det kul på kursen. Idag var det lite segt, mycket upprepningar från förr. Imorgon blir det statistik heeela dagen! :D

I övrigt har jag varit utan terapeut nu i nästan en månad eftersom hon varit/är sjuk och följaktligen är det snurrigt hos mig. Som vanligt har jag nu kommit till fasen där jag inte vet vad jag vill längre. För känslorna säger en sak och logiken en annan men vad finns i mitten? Har ju varit här förut men det brukar bli fel ändå. Igen och igen. Och så måste man ta med andra faktorer i avvägandet fast ändå inte för man ska bestämma utefter sig själv...terapeut tillbaka tack! Eller så hoppas jag Whisky kommer med någon manlig synpunkt som gör att det klarnar.

Puss på er

Igår hade jag haft min vanliga lektion på KTH och stod kvar och svarade på några frågor en kille hade. När jag trodde vi var klara sa jag "Var det nåt mer?". "Nej säger han, om du bara ger mig ditt namn och nummer så ringer jag senare."
Eh va? tänker jag och såg antagligen ut så också eftersom den stackaren snabbt retirerade och mumlade nåt om att han bara skojade men att han ville ha hjälp med disken. Jag stirrade på honom lite mer och tyckte sen det var dags att springa till stallet.
Ringde C på väg till t-banan, haha tyckte han, lilla eleven stöter på lärarinnan, vad gulligt. Mjaaa sa jag, han är ju äldre än mig. Då blev det lite tyst i andra änden.

Kanske blir Syntax Error imorgon, får se om jag orkar...

Så går en dag från våra liv för att aldrig komma åter...och tillsammans blir de veckor, månader, år.

Nu är det helg igen, känns som att förra helgen var i förrgår ungefär. Då var det väldigt mycket som hände...

Fredag kväll var C på födelsedagsfest hos Tommten, sen gick de vidare till Creakfast Club. C hade haft kul sa han, Micke hade spillt en drink över hans fötter och sen hade han snackat med honom och Swärd hela kvällen. Jag var på hoppträning med hästen och somnade med en godispåse på soffan...

Lördag var först stressande med bil och häst i leran. Sen Vivis bröllop i Katarina K:a på söder. Jag, C och LInda klädde upp oss fint och gick dit. Det visade sig att vi var de enda som varit på vigseln som inte var bjudna på middag och fest efteråt. Något nedstämda gick vi istället till Underbara Bar och Carmen. Från orthodox vigsel på svenska och arabiska till Carmen, det ni.

Swärd ville iaf att vi skulle komma på premiären av hans nya klubb Zombie Liberation Front. Efteresom vi vänligt nog fick stå på listan tänkte vi komma förbi en stund. Men...fler och fler ramlade in och tillslut även Matthias :D

Vid stängningsdags mumlade Matthias att han skulle sova på centralen eftersom hans syster inte var hemma. Nej nej sa jag, du sover hos oss. Följaktligen släpade jag och C på en lealös fylle-Matthias som avslutade kvällen med att knuffa ner mig i en rabatt när C släppte honom för att öppna dörren. Hela vänsterknät är ett ömt skrapsår nu. Dumma Matthias :(

Söndag: brunch för mina föräldrar, Fars Dag till ära. Sen häst. Puh.

Och nu är det dags igen...kanske Syntax Error imorgon? Blir nog inget Uppsala iaf.

I morse kravlade jag ur sängen med stor möda för att släpa mig till KTH. Kl 8. Missar bussen, blir stressad, halvspringer från bussen till klassrummet. Jag skulle alltså jobba, dagen till ära sitta ks-vakt. Kommer fram till slut, far in genom dörren till mitt klassrum och...det sitter en tant på min plats. Som säger att hon ska vakta där. In kommer då han som har hand om allt det här och säger glatt "Jaha, hej! Du behövs inte idag, vi har anställt några andra. Men jag har användning för dig ändå, det är en av vakterna som har fått förhinder. Gunnar skulle ringt dig och sagt att du inte behövde komma in idag." Traskar till det klassrummet. Är där i 40 min, sen kommer en annan tant in, säger att hon är den som skulle vara där men blev försenad. Och hon hade fått veta att det satt en lärare här..? Jaså, det var jag! Jag är väldigt ung för att vara lärare..? Hsh, hon skulle ju byta av mig sa hon så jag packade ihop och gick. 10 i 9. Ingen lön. Sovit bara 5 timmar. Helt i onödan stressat omkring med mina dåliga nerver. Livet är så härligt, må det aldrig ta slut!

Nu räcker det.
Jag har försökt och försökt, att vara snäll och trevlig och validerande.
Vad har det gett?
Mitt förhållande är lika dåligt som de jag haft tidigare.
Varenda dag är det någon som sårar mig. Idag var det en kollektiv grej också, inte bara en personlig. Den här veckan har jag varit på väg in i panikångest 2 gånger. Det är ett tecken på att jag inte pallar mer; i våras var det fysiskt med kollapsen-och-ambulans-incidenten, nu är det alltså psykiskt med panikångesten som gör comeback.
Det finns gränser. I 2 månader har vi väntat på svar från personer om en kryssning vi ska på. Idag gav vi upp och bokade. Det finns ett par andra jag ville bo med men det är ju svårt när man bara är omtyckt när personerna druckit eller man är på festival.
Och vad ska alla till Uppsala och göra? Befolkningen är ju så trevlig. Och inte är det för att ni vill träffa Allan Gut heller.

Vad gör det för bra att jag håller på och validerar mig själv och andra och identifierar känslor? Jag vet redan att det by default är 1) jag blir ledsen 2) det gör ont.
Ni som tänkt dra ert strå till stacken imorgon eller nästa vecka kan ju ta och göra det på en gång så är det avklarat.

(Och du som är så intensiv i din avsky mot mig: ja, jag kommer alltid vara den som var där först, som jämförs med. Och det är inte mitt fel att du är för dum/lat/sam-på-gymnasiet för att ha en utbildning på min nivå i samma ämne som han. Och visst, börja plugga ekonomi du, jag vet vad vår gemensamma vän tycker om ekonomer. HA. Jag ser fram emot dagen då han inser vilken inskränkt, idiotisk, pårökande, omogen och patetiskt osäker jävla bitch du är. Ha det kul med dina herpesblåsor sålänge! :) Kanske finns det något mer papper med min handstil på du kan tjafsa om. )

Jaha. Har sedan kl14, med ett 2-tim avbrott för stallet, suttit och pluggat samt förberett lektionen imorgon.

Började med att förbereda för lektionen imorgon. Dom har så sjukt tråkiga tal ibland på den där kursen. Och jag måste inte bara tråk-räkna dem, jag måste ju också stå och tråk-förklara dem på whiteboardtavlan... Men det är åtminstone okomplicerat, om än långrandigt.

Efter mycket svärande, skrikande, gråtande och snorande är äntligen sista hemuppgiften i epidemiologin klar. Tror jag. Ska kolla den imorgon innan jag tar bussen till jobbet.

Nu läsa lite Paul Auster, sova, sen upp och som sagt kolla på hemuppgiften och så iväg till KTH då.
Sen ska hästen skos. Vilket ska betalas för. Hur? I natura? Nej, tror inte S är inne på sånt. Får klämma ur det sista från kontot. Och så ska hästen motioneras.
Sen är det tentaplugga.


Gud va skönt med helg, då jobbar man ju inte iaf! :D

Smulas sönder, strössel, små bitar, ramlar mot golvet...

Ja så känns det.

5 dagar var jag i Berlin. Åkte fredag kväll. I panik över att hemuppgiften för epidemiologin inte var klar. . Yvonne ringde från stallet kl 8 på lördagmorgonen och sa att Whisky tappat en sko. Ångestade över det och hemuppgiften hela lördagen. Gjorde klart hemuppgiften på söndagen och pappa fixade med skyddsskon till Whiskys fot. Scannade och mailade hemuppgiften på måndag morgon.
UNDERBAR semester på tisdagen. Glömde tågkortet hemma på onsdagen och fick 40euro i böter eftersom dom kollade för första gången på hela veckan. Onsdag kväll ut till Schönefeld och väl på planet kommer jag ihåg att helvete, nu är jag nästan hemma med allt ansvar och alla måsten igen.

Smulas sönder, strössel, små bitar, ramlar mot golvet. Jag.

KRAM till er vänner som har det jobbigt nu. Jag tänker på er även om jag inte har tid att träffas.

Ja. Lite bättre.
Kan gå nu, knät funkar igen. Huvudet är bättre, inte lika yr, luddig och illamående längre.
Pappa har hjälpt mig med stallet tre dagar nu, det funkar inte med C just nu, vi bara bråkar när vi är i stallet. Pappa är så snäll. Han bryr sig så mycket, han vet bara inte hur han ska uttrycka sin oro så därför skäller han på mig. Men jag vet att det är för att han är rädd om mig. Han tyckte jag skulle vara hemma idag och bara gå och hålla lektionen. Han skulle ta stallet. Men envis som jag är åkte jag med ändå och gjorde det  mesta... Jag ska iaf inte gå på föreläsningen idag, jag minns hur jobbigt det var i måndags (höll på att ramla när jag skulle gå ut från klassrummet efteråt).
Men mitt jobb på KTH är så kul (och välbetalt) så det tänker jag inte missa!

C är på jobbet, jobbet han har i två veckor till. Han fick veta igår.
Vet inte hur det blir sen, jag kan iaf inte betala allt. Har knappt råd att betala nåt mer än hästen. :(

På lördag fyller min äldsta kompis år, vi har kännt varann i runt 20 år nu, imponerande tycker jag. Hennes lägenhet skulle rivas så hon har tillfälligt flyttat hem till sina föräldrar igen. Därför ska hon ha sin fest hos oss.
Det enda jag tänker göra är städa för det är ju inte min fest! MOAHAHAHA

Jaha. TN i fredags. Allt var bra, många var där, det var kul.
Står vid ett bord ute, C har gått iväg för att köpa två vinglas till. Entré säkerhetsvakter.
"Det är dags för dig att gå hem nu."
"VA? Varför? Jag har inte gjort nåt?"
"Jomen du ska gå nu!"
"Jag vill inte. Nej! Varför?"
"Nu kommer du med här. Har du en garderobsbricka?"
...

När C sen kommer ut blir det han stackaren som jag tar ut all ilska på... :(
Så vi går mot tunnelbanan, jag snubblar till på kullerstenarna och ramlar. Slår i knät och framförallt huvudet rejält.
Står på tunnelbaneplattformen, jag blöder överallt från ett jack i huvudet och bråkar med C. Någon ringer polisen. Dom kommer. Frågar mig vad som hänt och förhör C, två gånger. Den allmänna åsikten är att han slagit mig och att jag förnekar det för att jag är rädd.
C får gå hem, jag blir skjutsad till SÖS. Magnetröntgen av hjärnan etc.

Slutsats: hjärnskakning, ett fult sår vid vänster ögonbryn som kommer ge ett ärr och ett väldigt blåslaget knä som dock inte blev röntgat.
Får inte rida på typ en vecka.

För några år sedan gick det rykten om att en viss utstickande klädd stamgäst på TN skulle vara lärare på KTH om dagarna.

Well, nu är det sant att en TN-stammis är lärare på KTH.
Jag.

En kvinnlig kollega från Dalbo stötte ihop med mig på psyk på sjukhuset. Hon var där i jobbet och hade en boende med sig, jag hade varit hos terapeuten tror jag.
Vi pratar lite, tänder en cigg utanför och allt är lugnt tror jag, även fast ett sådant här möte är vad jag fasat för sedan jag började på Dalbo.

Sedan går det en massa tid, det här var senast i höstas, tror det var tidigare t.o.m.

För ett par veckor sen fick jag reda på att den här kvinnan gått omkring och berättat för alla på jobbet att hon sett mig däruppe. Skvallrat och spekulerat.
Jävla lojalitet där. Skitsamma att jag ställt upp för henne massa gånger, låtit henne gå hem tidigare när hon "behövt" för alltifrån att köpa tågbiljett till sin dotter till att gå ut och dricka öl.

Men Arlenes, om du hade skvallrat lite mindre om mig och istället gjort ditt jobb & bokat den där i 5 månader bortglömda läkartiden åt din kontaktboende kanske han inte hade dött nu i sommar? Av just sådana problem som skulle kollas upp.

Jag förstår att frun är upprörd och hade det varit jag hade jag anmält. Men justja, jag är ju psykiskt sjuk.


På måndag börjar jag f.ö. undervisa på KTH.

Whiskyn blir bara smalare och smalare tycker jag, trots att han äter allt jag ger honom dvs 3 kg extra hö per dag + 2kg müsli&betfor. Sussi tyckte han fått kagge. Lottie tycker han ser tunn ut.
Eftersom det är så olika bud har jag bestämt mig för att gå på min egen syn på saken: han behöver gödas upp.

Annars är han fin nu älsklingen, går riktigt bra och kan galoppera lugnt i form! :)
Ska hoppa i unghästgrupp för Mirre imorgon kväll.


                                              

Igår skulle jag och C äta renskavsgryta till lunch. Egentligen skulle jag laga men sen blev det så att han lagade och jag kollade på Greek. Aja...
Iaf går jag ut i köket när det borde vara klart strax och säger att det ser torrt ut, var är såsen menar jag? Så C säger att han inte använde hela gräddpaketet och tar fram resten och häller i. Då ser vi att han tagit fel paket.
Istället för matlagningsgrädden har han använt vaniljsåsen.

Renskavsgryta gjord på vaniljsås smakar lite underligt, men konstigt nog ganska gott...